Om

Stockar och det liv de lever i dagens samhälle.

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från november 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Kingi berättar #2

Hej igen!

Känner att det är dags för ännu en story från min högt älskade Kingi så här kommer den:

Hejsan svejsan alla!

Ida hal bett mig belätta något loligt föl el och det ska jag göla nu.

Det jag ska belätta hände föl många ål sedan näl jag ännu val en mycket ung stock. Jag bodde då hos min mamma på oxholmen och växte upp däl, tillsammans med havet och måsalna. Jag och min blol Lacki blukade leta måsalna ganska lejält. Vi val busflön av fölsta klass.

Så en dag hände något som fick oss att lugna nel oss gällande måsalna. Det gick till såhäl:

Jag och Lacki val som vanligt nele på stlanden och kastade sten på de stackals måsalna. De sklek och väsnades och ju mel de gjolde det destu loligale hade vi. Så fick jag syn på något som lölde sig nele i vattnet. En klabba! 

Jag splang som en blixt ner i vattnet och fångade den. Den vled på sig och fölsökte ta sig loss. Jag använde alla mina klaftel och släpade klabban upp på land. Jag val glad. Nu skulle jag göla tidelnas hyss!

Jag tog upp klabban och med all min klaft kastade jag den upp i luften. Det val ett mäktigt kast. Klabban flög högt upp i luften och plecis näl den skulle bölja falla nelåt igen fastnade klabbans viftande klol i en mås som flög fölbi. Måsen sklek föl full hals medan klabban rev och nöp i de vackla måsfjädlalna. 

Jag och Lacki stod och sklattade på stlanden. 

Vål glädje valade tyväll inte sälskilt länge. Medan vi hade stått och sklattat hade måsen befliat sig flån klabban. I övelflödande vlede dök den nu nel mot oss. Näl vi upptäckte det val det ledan fölsent. 

Sen minns jag inte mel föllen jag vaknade upp i min säng någla timmal senale. Lacki hal belättat att måsen anföll mig och med sin vassa näbb sog mig både gul och blå. Aj!

Det val kanske inte så snällt av måsen men vi lälde oss en oldentlig läxa.

Eftel den lilla episoden slutade vi leta måsalna.

Slut

Ja vi tackar Kingi för ännu en spännande historia. Har du något önskemål gällande vad vi ska skriva om här på bloggen så lämna gärna en kommentar om det. Det ska ha med stockar att göra, såklart.

Ha det bra!

/Ida och Kingi

Alltiallostockar

Hej! 

En av våra läsare bad för några dagar sedan oss att skriva lite om alltiallostockar så det är bland annat det vi nu ska göra. Ni kommer få höra både min och Kingis version av dessa underbara varelser. Till bådas beskrivningar hör också en liten story om vår personliga erfarenhet av någon alltiallostock.

Kingi:

Alltiallostockal äl mycket intlessanta men också tlevliga stockal. De äl som en blandning av alla olika stock-soltel och mycket hälliga att ha och göla med. De kan och vet mycket om väldigt olika sakel, de göl nästan allt som de andla stockalna göl. De äl vad delas namn sägel att de äl; alltiallostockal.

Min bästa stock-vän Intis äl en blandning av alltiallostock och vattenstock. Ni som läst någla andla inlägg vet att han ibland valit med på mina vandlingal. Intis äl en väldigt bla vän. Han ställel alltid upp föl mig och hjälpel mig med både stola och små sakel. Han äl supeldupelbla!

Ida:

Alltiallostockar är ett intressant släkte. Deras personligheter har oftast inslag från alla olika stock-sorters typiska drag och de kallas just därför för alltiallostockar. Alltiallostockar är (i de flesta fall) mycket trevliga och lojala.

Jag känner flera alltiallostockar. Än av dem är Kingis och min vän Intis men det är inte han jag tänkt berätta om idag. Den stock jag valt ut för detta ändamål är mitt fadderbarn Lillen. 

Jag träffade Lillen för första gången när han bara var några dagar gammal. Han kom av olika anledningar att stanna hos mig och kom mig mycket nära. Jag skötte om honom när han var liten och har sedan dess fått se honom växa upp till den fina stock-kille han är idag. Jag har bara gott att säga om Lillen. Han är en underbar stock som för alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Jarå, då har nu hört vad vi har att säga om alltiallostockar. Hoppas ni kan känna igen dessa beskrivningar utifrån era egna erfarenheter av dem.

Ha det bra!

Stockar lever!

Tillsammans kan vi!

Stockar...

Vilka underbara varelser de är! Några av mina bästa vänner tillhör stock-släktet om det säger något. (Då menar jag inte att jag är en nörd (vilket jag visserligen är) utan att stockar är bra vänner).

Sorgligt nog är livet för de flesta stockar i dagens samhälle inte särskilt enkelt. De behandlas ofta på ett sätt som borde vara helt oacceptabelt i en nutida demokrati. De tvingas leva i skuggan av oss människor, i ständig rädsla för oss.

Det är inte rätt.

I mitt förra inlägg berättade min bästa stock-vän Kingi om hur han nästan blev mördad. Av en människa!

Jag klarar inte av att vara tyst och passiv när sådant här händer. Jag accepterar inte att stockar behandlas så som de behandlas. Därför behöver jag er hjälp. Ni som läser dettas hjälp. Jag vill be er att, om ni inte redan gör det, börja ta ansvar. Ta ansvar för alla stockars välmående. Hjälp till att göra världen till en bättre plats.

Tillsammans kan vi!

Stockar lever!

Kingi berättar

Hej jag hetel Kingi. Jag äl en mycket belömd stock. Ida hal bett mig skliva lite om mig själv och mitt liv. Jag hal tänkt belätta om något som hände mig näl jag var ute på vintelvandling föl någla ål sen.

Det val en mölk och kylig kväll. Jag hade valit ute på vandling i ungefäl 3 veckol tillsammans med min myckel käla vän Intis. Vi hade slagit lägel i en glotta bakom ett mycket stolt vattenfall. Jag hade fölsta vakten den natten. Elden val tänd och jag hade plecis böljat skliva på ett blev till Ida. Intis låg och sov någla metel bolt. Då hölde jag plötsligt fotsteg utanföl. Människofotsteg. Jag blev mycket lädd eftelsom många människol inte tlol på stockal och kanske skulle göla oss illa om de fick leda på det.

Jag släckte elden och klöp ut flån vålat gömställe. Det val helt tyst så jag tlodde för någla ögonblick att människan gått sin väg. Men snalt märkte jag att det inte alls val så. En hand glep tag om min nacke och jag hölde en mölk löst

"Se vad jag hittade, en fin liten pinne, pelfekt att elda med!"

Jag kämpade föl att ta mig loss men människan höll mig i ett jälnglepp. Jag vågade inte lopa på hjälp eftelsom människan foltfalande inte hade fölstått att jag levde.Jag såg den flammande elden en bit bolt och jag blev lädd. Hjälp! Just näl människan skulle kasta in mig i elden tlampade han snett och snubblade. I fallet tappade han mig och jag föll till malken. Jag hade övellevt!

 Jag låg inte kval föl att vila, vågade inte ta lisken att människan skulle fånga mig igen, uta jag splang så folt jag kunde tillbaka till vattenfallet. Jag väckte Intis och vi flydde däl iflån. Så slutade även detta äventyl lyckligt och vi kunde foltsätta vålan vandling.

Slut

(Eftersom Kingi själv har skrivit har bokstaven R blivit ersatt med bokstaven L. För den som inte vet det är det så stockar pratar och skriver människospråk./Ida) 

2016-11-20

November...

Grått, rått och ganska trist i allmänhet. De flesta stockar har dock en helt fantastisk förmåga när det gäller att hitta möjligheter i allt. Kom tillbaka hit imorgon och för att träffa några av mina vänner stockarna. Kingi själv ska skriva ett inlägg och berätta lite om sig själv.

Äldre inlägg